De flesta av oss kommer förmodligen att tänka på kända politiska frontfigurer så fort vi hör ordet politik. Och det är väl egentligen inte så väldigt konstigt, med tanke på att vår främsta länk till politiken är via våra folkvalda politiker. För när vi röstar på ett parti i riksdagsvalet röstar vi också, direkt eller indirekt – beroende av våra egna avsikter – på en partiledare. Om saken går som vi önskar kommer denna förhoppningsvis också fungera som statsminister, och samma sak gäller förstås i andra länder, även om deras system ser annorlunda ut.

Oavsett om vi röstar utefter en ideologi eller en specifik sakfråga går det inte att komma undan att vi alla påverkas av de personer som faktiskt representerar vårt parti. Tycker vi inte om partiledaren är det mer sannolikt att vi vänder oss till ett annat parti, och trots att partiledaren själv förstås inte har ens i närheten av all makt i partiet, så är det lätt hänt att vi baserar vårt beslut om var vi ska lägga vår röst utefter helt personliga attribut hos en eller ett fåtal människor som vi ser i tv-rutan. Kanske är det en av anledningarna till att vissa politiska ledare rör upp så starka känslor hos oss, och vissa lämnar verkligen ingen oberörd. Alla har vi väl någon typ av relation till storheter som Olof Palme och Göran Persson? Eller varför inte tänka ännu större och fundera över John F Kennedy och Barack Obama?

Ja, listan kan göras lång, och faktum består att få människor i det offentliga rummet berör oss så fruktansvärt mycket som just politiker. Många stora har kommit och gått genom åren. Vissa har försvunnit ur rampljuset efter stora skandaler, andra har gått till historien som hjältar – eller till och med offer för våld och mord. Några har för evigt etsat sig fast i våra hjärtan genom sitt stora medlidande eller sin vassa retorik, medan andra har förpassats till historiens askhög efter brott mot mänskligheten och andra oförlåtliga synder.

För det är viktigt att komma ihåg att även människor som Hitler, Stalin, Lenin och Mao faktiskt var politiker. Om man betänker detta är det kanske lättare att greppa vilken oerhörd makt de har över oss, och kanske blir det lättare att motivera sig att alltid ta politiken på så stort allvar som möjligt.