Politik och ekonomi är två ämnen som är mycket nära varandra – så till den grad att man skulle kunna säga att det inte går att diskutera politik utan att också diskutera ekonomi. Alla politiska ideologier får ju konsekvenser för ett lands ekonomi, och går till stor del ut på hur man ska fördela och använda de ekonomiska resurserna i landet. Som exempel, och som en grov förenkling, kan nämnas att kommunismen anser att alla resurser ska gå till staten, som sedan fördelar dem jämnt mellan landets medborgare, medan liberalismen menar att man ska ha en fri marknad där staten tar en liten del av landets resurser (som ska användas som ett socialt skyddsnät för medborgarna).
Den politik som fokuserar på hur samhällets ekonomi ska se ut, det vill säga som hanterar makroekonomi, och som tittar närmare på enskilda delar av ekonomin, det vill säga mikroekonomi, brukar kallas för ekonomipolitik. I Sverige är det främst finansministern som är ansvarig för landets ekonomi, och således ägnar sig åt ekonomipolitik. Finansministern är chef för Finansdepartementet, och den viktigaste delen i finansministerns arbete som styr landets (och därmed även gemene mans) ekonomi är att lägga fram statsbudgeten inför riksdagen varje höst. Det är med andra ord en proposition till en budget, som riksdagen sedan kan anta eller inte.
I arbetet med landets ekonomi ingår också att se över statsskulden. För närvarande har Sverige en statsskuld motsvarande drygt 42 procent av BNP. Det är med andra ord inte bara privatpersoner och företag som kan låna pengar, utan även nationer. Om du skulle behöva låna pengar i något mindre omfattning än Sveriges statsskuld finns dock fördelen att du kan låna via Sambla. Då kan du jämföra lånevillkor innan du lånar, så att du har betydligt större chans att betala tillbaka lånet än de flesta nationer har att betala tillbaka sina statsskulder.